Bazar books

Bokföring enligt Monika läser Kendal

Publicerad: 2016-12-05
Bokföring enligt Monika läser Kendal

 

Jag är ju otroligt svag för böcker som beskrivs som psykologiska thrillers. När det dessutom är en debut så blir jag väldigt nyfiken och det här temat alltså... en stalker, gör att jag bara måste läsa. Jag blev inte besviken den här gången.
Äntligen en bok som motsvarar genren! Det här är så obehagligt att jag faktiskt blir rädd. Jag kan nog inte helt och hållet föreställa mig hur det är att vara utsatt för detta, men jag tycker att Claire Kendal gör ett bra jobb med att beskriva det för mig. Skräcken, frustrationen, hjälplösheten, klaustrofobin. Usch!
Precis som Clarissa blir jag misstänksam och misstror allt och alla. Är till exempel Robert den han utger sig för att vara? Är han på något sätt planterad i juryn för att komma åt Clarissa? Jag blir helt paranoid. Den här gräsliga historien kryper under skinnet på mig. Speciellt dagboksanteckningarna är väldigt otäcka. Rättegångstråden är jag inte lika glad i, jag förstår varför den är där, men för mig sänker den både tempo och rysningsfaktor.
I alla liknande böcker som jag har läst så är den utsatta kvinnans stora problem att hon har uppfostrats att vara artig, förlåtande och följsam. Så även i denna. Jag har inte alls svårt att tro på det, men i så fall är ju detta något som inte längre kommer att vara något problem om en eller ett par decennier.
Det går väldigt snabbt att läsa, kanske främst för att det är olidligt spännande, men de korta kapitlen/styckena gör sitt till också. Jag bävar för upplösningen. Samtidigt som jag inte är helt säker på att jag vill fortsätta läsa och få veta hur det slutar så kan jag inte lägga ifrån mig boken.
I en sådan här historia är ju slutet något som kan antingen sänka eller höja boken, det påverkar helhetsintrycket väldigt mycket. Jag är både nöjd och lite besviken, det finns nämligen två aspekter här. Själva upplösningen är jag en aning missnöjd med, men jag tycker väldigt mycket om slutet. Det är inte tillrättalagt, i alla fall inte så det lämnar en fadd eftersmak.
Det är en smula för utdraget och då tänker jag speciellt på rättegångstråden. Det blev inte tråkigt, men inte alls lika intressant. Som vanligt finns det en del som jag inte förstår, bland annat varför [spoiler]Robert bröt sig in hos Clarissa. Hon bodde ju på andra våningen och man kunde inte komma in genom ytterdörren utan att ha nyckel. Han kunde omöjligt ha sett eller hört något utifrån.[/spoiler]
Jag önskar så att den här boken blir film. En bra film. Den vill jag se.

Jag är ju otroligt svag för böcker som beskrivs som psykologiska thrillers. När det dessutom är en debut så blir jag väldigt nyfiken och det här temat alltså... en stalker, gör att jag bara måste läsa. Jag blev inte besviken den här gången.

Äntligen en bok som motsvarar genren! Det här är så obehagligt att jag faktiskt blir rädd. Jag kan nog inte helt och hållet föreställa mig hur det är att vara utsatt för detta, men jag tycker att Claire Kendal gör ett bra jobb med att beskriva det för mig. Skräcken, frustrationen, hjälplösheten, klaustrofobin. Usch!

Precis som Clarissa blir jag misstänksam och misstror allt och alla. Är till exempel Robert den han utger sig för att vara? Är han på något sätt planterad i juryn för att komma åt Clarissa? Jag blir helt paranoid. Den här gräsliga historien kryper under skinnet på mig. Speciellt dagboksanteckningarna är väldigt otäcka. Rättegångstråden är jag inte lika glad i, jag förstår varför den är där, men för mig sänker den både tempo och rysningsfaktor.

I alla liknande böcker som jag har läst så är den utsatta kvinnans stora problem att hon har uppfostrats att vara artig, förlåtande och följsam. Så även i denna. Jag har inte alls svårt att tro på det, men i så fall är ju detta något som inte längre kommer att vara något problem om en eller ett par decennier.

Det går väldigt snabbt att läsa, kanske främst för att det är olidligt spännande, men de korta kapitlen/styckena gör sitt till också. Jag bävar för upplösningen. Samtidigt som jag inte är helt säker på att jag vill fortsätta läsa och få veta hur det slutar så kan jag inte lägga ifrån mig boken.

I en sådan här historia är ju slutet något som kan antingen sänka eller höja boken, det påverkar helhetsintrycket väldigt mycket. Jag är både nöjd och lite besviken, det finns nämligen två aspekter här. Själva upplösningen är jag en aning missnöjd med, men jag tycker väldigt mycket om slutet. Det är inte tillrättalagt, i alla fall inte så det lämnar en fadd eftersmak.

Det är en smula för utdraget och då tänker jag speciellt på rättegångstråden. Det blev inte tråkigt, men inte alls lika intressant. Som vanligt finns det en del som jag inte förstår, bland annat varför [spoiler]

Jag önskar så att den här boken blir film. En bra film. Den vill jag se.

 

Länkar till böcker
Jag vet var du bor
Länkar till författare
Claire Kendal
Print