Stalins kossor är Sofi Oksanens debutroman. Det är en feministisk skildring vars kraft kommer ur kollisionen mellan Annas inre kvinnobild och samhällets verklighet. Romanen tar upp kroppsideal och ätstörningar samtidigt som den diskuterar hur gångna decenniers politiska förhållanden lämnar spår. Sofi Oksanen har själv lidit av ätstörningar och har estniskt påbrå men det är inte frågan om någon självbiografi. Bokens titel syftar på esterna som under Stalins tid deporterades till Sibirien. Eftersom det inte fanns några kor i Sibirien kallade de istället getterna Stalins kor. Titeln är samtidigt en metafor för dagens anorektiska, ofruktbara kvinnoideal. Stalins kossor kommer ut i en tid då Estland är högaktuellt inte minst på grund av temat för bokmässan 2007.

Annas liv bygger på två stora konflikter. Den ena rör hennes förhållande till sin kropp den andra hennes förhållande till sitt estniska ursprung. Hon växer upp i Finland men hennes mamma, Katariina, kommer ursprungligen från Estland. Modern lär Anna att förneka sitt påbrå. Dels för att undvika ”dörrknackarna”, estniska KGB-angivare i Finland som rapporterar om ”osovjetiska tankar”, dels för att lämna det gamla bakom sig. Inte ens i Finland är det säkert att prata om hur förhållandena var i Estland.

I tillbakablickar får vi ta del av Katariinas liv som ung i sitt hemland. Där träffar hon Annas finska pappa och flyttar med honom till Finland. Genom moderns levnadshistoria skildras livet i det kommunistiska Estland, transporterna av ester till Sibirien och ärren efter alla uppoffringar och svek.

I nuet tar Annas ätstörningar allt mer kontrollen över hennes liv – skolan, kärleken och vännerna. När hon träffar Hukka, den stora kärleken, vågar hon inte blotta sina känslor för honom. Hon är besatt av sitt matschema och kämpar samtidigt med sin kluvna identitet.

Katariina har svårt att förstå vad Anna går igenom även om hon ser att allt inte står rätt till. För henne är mat på borden ett tecken på att allt är bra. Anna har aldrig saknat något eller behövt gå hungrig.  Katariina ser inte hur dottern lider av sin ”dubbla identitet”.

Redan tidigt förstod Anna att hon inte duger som hon är. Nu förnekar hon sin kropp och sitt estniska påbrå som hon aldrig har avslöjat för någon. Finns det ingen man kan lita på?

Stalins kossor rosas av kritikerna. Under länkarna nedan kan du läsa två recensioner i sin helhet:

Svenska Dagbladet

Sydsvenskan

"En omtumlande upplevelse"

Salon Seudun Sanomat

"Stalins kossor är en djärv, ärlig och djupgående analys av den kvinnliga kroppsligheten. [...]

Utöver det fartfyllda tilltalet har Stalins kossor också ett angeläget samhälleligt budskap."

Hämeen Sanomat

"Oksanen studerar dramaturgi, hon är en noggrann iakttagare som skickligt fångar tidsandan. När man läser Stalins kossor känner man både lukten och smaken av Estland i mitten av sjuttiotalet."

Satakunnan Kansa

"Stalins kossor är en viktig roman, en omskakande utsaga i ett ämne som inte behandlats särskilt ofta i litteraturen."

Etelä-Saima

"Sofi Oksanens Stalins kossor är ett verk som får en att stanna upp."

Savon Sanomat

"Sofi Oksanens namn är värt att lägga på minnet. Stalins kossor är en intressant utvecklingsroman, okonstlad och lättläst. "

Ilkka

"Oksanens språk är mångskiftande och skickligt utformat, hon rör sig snabbt mellan skratt och gråt, mellan värme och kyla."

Turun Sanomat

"Ett insiksfullt porträtt av en mor och en dotter."

Lapin Kansa